I just love the game

Jag tänkte idag.. Vi har inte haft en enda tråkig träning sen jag kom hit till laget. Det är ett gott tecken, riktigt gott tecken. Förutom en träning när vi spelade dopphandboll typ halva träningen. Fett tråkigt det dära, haha. Men måste säga att jag är riktigt nöjd med vår coach, den bästa jag någonsin haft. Vi gör nästan bara såna övningar som jag gillar. Mycket kvatraten. Två lag hålla bollen inom laget. Små lagsspel. Teknik. Och det som nog dem flesta gillar vanligt spel. Jag gillar också hur han gång på gång påminner om oss kontroll och sen pass. Få tillslag med andra ord. Väggspelningar. Jag har ändrat min spelstil totalt sen jag kom hit. Det var inte ens någon ide att försöka visa upp min starka sida, dribblingar. Det var bara att sätta igång och träna in PASSNINGAR. Han ger mig bra respons hela tiden. Tror inte att han har klagat på mig en enda gång att jag skall passa mer eller spela på något annorluna sätt. Det enda han kan säga ibland är att jag skall skjuta i alla lägen. Då jag ofta gör den sista passningen istället för at avsluta själv. Jag har utvecklats något enormt sedan jag kom hit. Men det kasnke är ganska logiskt eftersom detta är de bästa lag och bästa medspelare jag någonsin haft omkring mig. Bättre än när jag spelade i Jitex fakiskt. Det har inte gått lika lätt som när jag spelade på Cypern och gjorde 54 mål på en säsong. Än så länge har jag lyckats göra 7 mål på 7 matcher. I vårt lag har vi fyra landslagsspelare från Grekland och två från Serbiska landslaget. Jag har byggt upp min kropp fysik. Vilket jag aldrig gjort innan. Nu spelar jag 90 minuter och kan ge gärnet ända till slutminuterna. Jag blir bättre och starkare för vajre dag som går. Och ibland blir jag själv förvånad över mig själv och undrar vart jag får all energi ifrån. Hur som helst är det underbart skönt att orka en hel match. När jag tänker tillbaka på alla år som jag slösat bort som fotbollsspelare eftersom jag inte haft fysik att orka spela en hel match. Det är två helt olika sporter jag har hållit på med!
Miltos, coach.

Trots att vi inte förstår varann så är han den som uppskattar och bryr sig mest om mig här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0