countin down..
Dagarna blir färre..
Hoppas jag iaf har inte snackat om någon hemresa ännu, men tänkte göra det imrogon. För snart får det vara nog. Vill hem och fira jul och nyår med mina nära och käraste. Imorgon är det lika lång resa som förra helgen. Fyfan! Ipod och kudde, CHECK! 3 matcher kvar innan de blir till att pusta ut ordentligt. Det är mycket jag vill göra nu när ja kommer hem. Vet inte riktigt vart jag skall börja. Lite stressad för vad jag skall göra också. Men det ger sig med tiden hoppas jag?!
VECKANS:
Idag spelade min kära bror DM och vann alla sina matcher. GRATTIS! Men nu skall jag berätta vad som gjorde min dag idag. Snackar med mamma på skypen och hon berättade: Vi hade parkerat bilden precis utanför hallen, men ändå tog det över en timme för familjen att återförenas.
JAG DÖÖÖR! Efter en kvart skickade Robin ett sms till pappa: Ring! Och så svarade han i telefonen: Jag har ingen aning om vart jag är, men jag står vid en gran du får komma och hämta mig. Pappa: Som om jag vet vart alla granar i Uddevalla är. Du måste fråga och ta dig till Agnebergshallen. Robin: Ok! KLICK. Efter ett tag begick sig pappa ut i snöstormen och letade eftersom ingen Robin hade dykt upp och han svarade inte i mobilen "såg inte om det var trottear eller vägar där jag gick"- sa pappa.
Robin hade gått flera kilometer med endast bara ben och goose jackan. Pappa gick omkring i snöstormen och letade febrilt efter Robin som bara gick längre och längre från bilen. Såklart mamma stog kvar utanför bilen och försökte ropa och hitta Robin men ingen Robin så långt ögat kunde nå. Och kom nu ihåg att det var kolsvart och snöstorm!! Morsan lyckades göra en underbar vurpa mitt uppe i allt också.
Robin i sms till pappa efter 1 timme: Jag är i bilen nu! Pappa: Kanon jag är i andra sidan stan. Robin: skall ja komma och möta er? Pappa: Nej för fan stanna i BILEN! Samtidigt som mamma stod och ropade. Och sedan från ingen stans dök Robin upp med knallröda ben. Och pappa var på väg tillbaka med igenimmade glasögon! Slutet gott allting gott! FAMILJEN ÖRTENDAHL SLUTAR ALDRIG ATT FÖRVÅNA.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ja det är ju bara så underbart:)
Trackback
