Gästbloggar
Herregud... vart ska jag börja? Är nu i Grekland med min lovely sister. Resan började dock inte lika bra. Efter 4 timmar och 25 minuter landade jag i Makedonien?!
Var överlycklig att jag skulle få träffa syrran snart... Trodde jag iaf. En snäll grek och hans fru kom och hämta mig. Körde 30 minuter där jag trodde Sandra skulle stå och vänta. Fel.
Vänta i 40 minuter på en buss jag skulle ta. Okej tänkte jag det kan inte vara så långt. Fel igen... 2 timmar och 20 minuter skulle det ta.
Herregud. Bad och tackade till gud att jag då hade tagit med mig en matlåda som Emina skratta åt att jag skulle gå och släpa på. Man vet aldrig när man blir hungrig tänkte jag och flygmat brukar va sådär. Dessutom fick jag bara en futtig macka.
Intryckt i bussen satt jag, mina ben hade börjat domna och jag hade inte pissat på 10 timmar. Blåsan va smått bortdomnad vi detta lagret också för den delen.
Hade precis kollat på klockan, ca 10 minuter kvar. PHU. Fel igen. Stopp i trafiken. Det va fotbollsmatch vilket innebär KAOS i sånna här länd er (Grekland/Cypern). Huliganer bankade på busen och jag trodde de skulle riva hela skiten. Jag var den enda utläningen på bussen. De tog mig en timma
att ens fatta vad som händer (eftersom ingen pratar engelska) och hann tänka både 1,2 och 3 tankar vad som skulle kunna hända mig.
Skicka desperata sms till syrran som: kan någon komma hit och hjälpa mig? men fick bara som svar att det inte finns någonting att göra och
vi får göra det bästa av situationen. DET BÄSTA AV SITUATIONEN? Paniken började spridas i min kropp. Kommer jag dö?
I efterhand skrattar jag åt mig själv. Där satt jag med mina svettiga pankakor och var livrädd för huliganerna. Som
om de skulle göra nått mot mig? Haha.
Nu började vi rulla. Ett x antal poliser fick trafiken att rulla igen. Tog bara 2 extra timmar. Inget ovanligt i detta ostressade land. Kom fram till busstationen i Volos. AHA... nu då? tänkte jag. Min otroligt förstående och stöttande syster sa att jag bara skulle ta en taxi. BARA TA EN TAXI? Med en helt främling? I mörkret? Jaha... har jag överlevt hittills lär jag säkert överleva nu med och andra sidan brydde jag mig inte särskilt mycket vid detta lagret. Hoppa in i en taxi med en snäll tant.
Kom fram 15 minuter senare. Där stod Sandra. YEY! Jag överlevde och vi ska tillbringa en vecka tillsammans.
Nu kom hon efter en träning i regnet. En dränkt råtta ser hon ut som. HAHA! Kram på er.
Var överlycklig att jag skulle få träffa syrran snart... Trodde jag iaf. En snäll grek och hans fru kom och hämta mig. Körde 30 minuter där jag trodde Sandra skulle stå och vänta. Fel.
Vänta i 40 minuter på en buss jag skulle ta. Okej tänkte jag det kan inte vara så långt. Fel igen... 2 timmar och 20 minuter skulle det ta.
Herregud. Bad och tackade till gud att jag då hade tagit med mig en matlåda som Emina skratta åt att jag skulle gå och släpa på. Man vet aldrig när man blir hungrig tänkte jag och flygmat brukar va sådär. Dessutom fick jag bara en futtig macka.
Intryckt i bussen satt jag, mina ben hade börjat domna och jag hade inte pissat på 10 timmar. Blåsan va smått bortdomnad vi detta lagret också för den delen.
Hade precis kollat på klockan, ca 10 minuter kvar. PHU. Fel igen. Stopp i trafiken. Det va fotbollsmatch vilket innebär KAOS i sånna här länd er (Grekland/Cypern). Huliganer bankade på busen och jag trodde de skulle riva hela skiten. Jag var den enda utläningen på bussen. De tog mig en timma
att ens fatta vad som händer (eftersom ingen pratar engelska) och hann tänka både 1,2 och 3 tankar vad som skulle kunna hända mig.
Skicka desperata sms till syrran som: kan någon komma hit och hjälpa mig? men fick bara som svar att det inte finns någonting att göra och
vi får göra det bästa av situationen. DET BÄSTA AV SITUATIONEN? Paniken började spridas i min kropp. Kommer jag dö?
I efterhand skrattar jag åt mig själv. Där satt jag med mina svettiga pankakor och var livrädd för huliganerna. Som
om de skulle göra nått mot mig? Haha.
Nu började vi rulla. Ett x antal poliser fick trafiken att rulla igen. Tog bara 2 extra timmar. Inget ovanligt i detta ostressade land. Kom fram till busstationen i Volos. AHA... nu då? tänkte jag. Min otroligt förstående och stöttande syster sa att jag bara skulle ta en taxi. BARA TA EN TAXI? Med en helt främling? I mörkret? Jaha... har jag överlevt hittills lär jag säkert överleva nu med och andra sidan brydde jag mig inte särskilt mycket vid detta lagret. Hoppa in i en taxi med en snäll tant.
Kom fram 15 minuter senare. Där stod Sandra. YEY! Jag överlevde och vi ska tillbringa en vecka tillsammans.
Nu kom hon efter en träning i regnet. En dränkt råtta ser hon ut som. HAHA! Kram på er.
/Mickan
Kommentarer
Trackback
