sunshine
Idag vaknade jag vid 11 tiden och la mig utanför hotellet på gräset och solade. Solen stekandes mot min kropp och svettdropparna rinnandes från topp till tå njöt jag något enormt. Ja låg bara en timme, de va för varmt att ligga längre! Dessutom har jag befunnit mig i skuggan större delen av vistelsen så jag ville inte bränna mig det första jag gör. Idag är det träning igen. Vi var lediga igår, det känns som vi har vart lediga en vecka, haha. Åh, sol sol sol!
Eminem- Im not afraid
När man är ensam så har man mycket tid att tänka. Det är ungefär vad jag gör hela dagarna. Tänker på allt man hade där hemma. Personer man hade runt omkring sig som man inte kanske uppskattar såsom man borde. Små saker i vardagen som man inte lägger märke till. Ett samhälle där man har tillgång till allt. Ett grymmt land. MED STORA BOKSTÄVER MÅSTE JAG NÄMNA MATEN. Det är inte förrän när man inte har allt det där man hade, som man förstår. Det är sorgligt, men sant. Sånt man bara tar för givet!
Just nu saknar jag att bara Natta dyker upp från ingenstans och knackar på min dörr när jag sitter i mitt rum.
Eller när vi sätter på head, shoulders, knees and toes i din bil på högsta volym.
Eller när jag sitter i grottan och lyssnar på musik. Men samtidigt hör min familj prata i vardagsrummet. Då-och-då komma med en kommentar, när de minst anar och tror ja inte hör. Men det gör jag! haha
Eller bara gå i stan och kolla i affärer och ta en fika med vänner eller en dunder utgång med tjejerna!
Eller bara vara hemma och äta mammas goda mat.
Eller när jag och mina kära syskon går ut på vasa och ser var kvällen tar vägen.
Detta var utan tvekan det svåraste och jobbigaste beslut jag tagit i mina snart 21 år. (Jag trodde det var tufft att bo på Cypern, men det är rena barnleken jämfört med detta). Lämnade allt och alla och bara satsa och se vart detta leder till. Klarar jag av det här vet jag att jag kan klara allt. För att leva själv utan en enda vän, familjemedlem är det svåraste för hjärtat. Dessutom så har man knappt någon man kan prata med eftersom inte många i laget pratar engelska. Det är till och med svårt att få den mat man vill ha eftersom jag inte förstår vad det står på menyerna och de förstår inte mig. Det är väldigt strikt med att man inte får gå ut, hur skall man kunna skapa nya kontakter. En hel del saker som är tungt.
Men jag tänker inte ge upp såhär lätt!!
ÄLSKAR ER <3
Kommentarer
Trackback
