ortendahlsandra

I fredags spelade vi träningsmatch mot killar. Vad kan dom ha varit?! 16 år kasnke. Det var en tuff match men också rolig att spela. På uppvärmningen slog jag upp min skada i foten i ledbanden. Men det gick hyfsat bra att spela ändå dock kunde jag inte skjuta. Man fick ta i mer än vanligt och det gick mycket snabbare.. Efter drygt 30 minuter gjorde jag första målet 1-0.

Igår och idag har det varit strålande sol och ca 25 grader. Har legat utanför hotellet och solat och njutit som bara den. Läst lite skvaller tidningar som micka hade med sig. Konstigt nog så mår jag för jävla bra nu, njuter som bara den av vädret. Tur att jag har vädret vid min sida hahahaha. Det känns bra nu när jag vet att jag kommer komma hem snart och träffa alla nära och kära som jag saknar så!

Det må vara fina bilder jag lägger upp. Men det säger sig själv ett fint land med fina bakgrunder på bilderna. 
Men det är inte riktigt hur jag skulle beskriva mitt liv här. Eller jo, till viss del. Men den vackra fasaden är 
inte så viktig, mer roligt att ha ett minne av detta äventyr. Men det är själva livet jag pratar om nu. 
Jag bodde ca ett och ett halvt år på Cypern och spelade proffsfotboll som jag nu gör i Grekland. Med erfarenheter
därifrån visste jag att allt inte är som en dans på rosor, att det är ett x antal gånger svårare av spela
utomlands än hemma i "mesiga Sverige". Nu snackar jag inte fotbollsmässigt, utan utanför plan samt på plan fast
med attityden (om man nu kan säga så). Den så kallade attityden.

I början gick allt bra de var snälla och tog med oss ut och fikade varje dag och vad allt de själva gjorde. 
Men nästan för bra. Jag började komma närmare Angi (vår bulgariska målvakt). Vi bor lite utanför stan så vi hade nästan inget val än att komma bra överrens. Sakta men säkert lämnade de nästan allt ansvar på oss både utanför och på planen. Det började närma sig seriepremiär och årets viktigaste match mot Paok. Vi åkte dit för att bli totalt utspelade och hade tur att vi bara förlorade med 2-1. Efter det vände allt. Jag blir kall i kroppen när jag tänker på det. Dessa blickar och inte då tala om hur hemskt det var de följande fem dagarna när ingen i stort sett sa ett ord till mig, de passase förbi mig på träningarna. Ville bara sjunka under jorden och vakna upp och tro att allt skulle bli bra. Sedan dess åker jag längre ner för backen för varje dag som går. Liksom en ond cirkel. Allt blir fel.
Men då kom min älskade stora syster och hälsade på och gjorde en kanonmatch och matchens första mål. Efter det var de bra i några dagar. Jag var liksom och svävade på rosa moln när hon var här. Ja la inte ens märke till om någon försökte trycka ner mig, jag var blind. Men den senaste veckan har det bara blivit sämre och sämre.. I tisdags åkte Angi till Bulgarien på semester en vecka. Jag hade blivit lovad och bli hämtad för att fika med tjejerna och coach av coach dagen innan. Okej tänkte jag, coach försöker iaf nu när jag är ensam. På morgonen ringer en tjej och frågar om ja kommer till dem. Wtf?! Skulle inte ni hämta mig tänkte jag men frågade vart dom var och hur länge dom skulle stanna. 30 minuter blev svaret. Problemet är bara att det tar ungefär 
en timme för mig från de att ja ska kunna klä på mig till att jag kommit till detta cafeet. Så det var liksom omöjligt! Sedan bestämde jag mig för att ja bara skall gå till träningarna och vänta tills Angi kommer tillbaka. Men igår hände det något på träningen som gjorde mig så förödmjukad att jag ville bara försvinna. Vi står och väntar in de sista tjejerna som var på väg till träningen. Alla står och snackar, jag står helt ensam. Tappade liksom de lilla jag hade kvar efter att ingen mer än coach hejat på mig. Men jag står med ett fejk smile hela tiden när någon ger en blick för att inte ge dem den tillfredställelsen. Sedan ropade tjejerna dit mig, igen tänkte jag dom försöker få med mig i "gänget". Yeah right! 4 tjejer ställde sig och jag blev den 5:e som skulle vara med i leken. Först ställde jag mig i mitten men tjejerna ledde mig att stå sist. Leken gick ut på att jag skulle göra likadant som de andra. Med ena handen rätt ut, sen andra och sen sittandes i 90 grader. Sen kastade alla sig över mig. OCH HÅNSKRATTADE! Tänk er ett helt lag som står i en ring runt omkring mig. Som i en film. Alla skrattar utom jag. 
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ett par minuter tänkte jag på de men skakade av mig det och träningen blrjade. Jag var så arg, hur kan dom peka ut en och inte vem som helst den som är helt helt ensam här. Men konstigt nog gjorde jag min bästa träning. Det stack ännu mer i ögonen på dem!

Jag tycker det är tråkigt, jag flyttade till Grekland för att spela fotboll och koncentrera på det. Men nej, inte en chans jag får mer se upp så att ingen skall skada mig, trycka ner mig eller liknande. Nästan varje dag får jag höra ngåon elek kommentar som: "Tror du att du är någon jäkla modell, vi är faktiskt fotbollsspelare". Men jag inser nu att vart jag än kommer så kommer jag stöta på detta mer eller mindre. För det är inte alltid så lätt att vara smal, blond och fotbollsspelare. Och dessutom så är jag snäll mot dom, det sticker också i deras ögon. Men jag tror att min stil och personlighet ändå kommer vinna i slutändan.. 
"Because what doesnt kill you makes you stronger"

Igår åkte vi till huvudstaden Athen för att spela mot det trejde bästa laget i Grekland, enligt förra årets tabell. Kl 08.00 var det samlig för att åka timmar innan vi skulle stanna för att käka vår traditionella måltid innan match (alltid spagetti med kyckling). Sedan brumma iväg med bussen ytterligare någon timme. Har ingen uppfanning om hur länge eftersom ja hade med mig min kudde och ipod med mig och deckade direkt och sov nästan hela vägen till Athen. Väl framme sken solen och det var några grader varmare än hemma i Volos. Ca 25 grader. Vi spelade mot Kallithea. Ett väldigt starkt lag enligt mig, motsvarar ett mitten lag i div 1 skulle jag tippa. Blev faktiskt förvånad hur bra dom var. Matchen var jämn, inte så många målchanser i matchen över huvud taget. Vi fajades idag, visade passoin och kämpade som ett lag, vilket vi inte gjort innan. Matchen såg ut att sluta oavgjord men i 85:e matchminuten gjorde Tamara matcherns första mål efter ett lite fippligt spel, kan inte rikitgt förklara målet. Men målvakten var ute vid straffområdets linje och bollen kom till Tamara ca 10 meter utanför straffområdet så hon hade öppet mål och sköt ett långskott i nätet. YEEEEY! Sedan i 87:e matchminuten blev jag utbytt efter ha spelat med en riktig jävla smärta i foten. Jag är glad att jag kunde genomföra matchen över huvudtaget eftersom jag inte ens på fredagen innan träningen fick röra en boll. Sista match minuten gjorde Katarina ett liknande mål fick ja höra efterråt eftersom jag missade det när jag satt och försöke ta bort mitt skydd från foten hahaha. Seger med 2-0. Alla nöjda och glada! Nästa match spelas inte förrän näst nästa söndag..

Sitter o chillar med Sandra och Angi. Kan vara uppe lite längre eftersom de är träningsfria imon. Imon har de endast massage på schemat. Stressat liv, eller inte.
Ingen sol idag men de blev en mysig lång promenat till stan, handlat lite met och bara tagit det lugnt.
Efter deras träning åkte vi till stan och käka.

Matchen igår mot ett "bottenlag" sluatde med en 3-0 vinst. Blev riktigt inponerad av deras spel. Försökte helatiden spela runt och ibland var det riktiga mönsteranfall.
Sandra gjorde 1-0 målet också. Jag jubla antagligen mest av alla 200 pers som befann sig på läktaren.

Här bjuds på lite sköna bilder!

/Micka

Idag blev vi bjudna på luch på båten hos han där... ja vad han nu heter. haha. Tidig träning idag 16.00  Sedan var det dags att åka till stadion och träna. Wieee, tänkte jag. Men redan efter första uppvärmningsvarvet och stretchingen rasade all min motivation samman. Då jag märkte att tre spelare kollade på varann vilken kvadrat jag skulle välja om ja skulle välja den "bra" eller den "dåliga". Inget sagt inget nämnt men så enkelt är det. Och ja ställde mig som vanligt vid den "bra" som dom har sagt till mig från början. Men i några av spelarnas ögon kunde ja se deras tanke att dom bara ville ha mig därifrån. Och då sken ja upp lite extra för att visa att ja inte bryr mig. Sedan på spelet var det katastroooooof. Två spelare passade i stort sett förbi mig varje gång. Och jag kan verkligen tänka hur löjlig jag såg ut att jag försökte och ropade ändå lyckades dom passa varandra från ena kanten till den andra och jag stod i mitten som ett fån. Men vad skall man göra?! För de första är de 25-30 år pratar grekiska, bor i Grekland och är inte ensam i ett land och beteer sig så. För de andra så spelar vi faktiskt i samma lag. Synd för dom men dom kommer inte kunna knäcka mig så enkelt som dom tror. Till och med Angis vänner som är här från Bulgarien och var med som åskådare på dagens träning frågade efterråt varför inte tjejerna passade mig. Sorgligt men sant! Jag kom hit för att lira boll och njuta av livet. Inte kom jag hit för att spela någon form av psykologi fotboll. Och klart att man tar åt sig när folk försöker trycka ner en och man blir behandlad illa. Men jag kommer såväl ihåg att så var det även när jag spelade i på Cypern. I guess they r just jelaouse.

Imorse gick jag upp 11 och förflyttade mig till baksidan där jag låg och solade en och en halv timme. Underbart väder det stekte men det var sådär lagom att det gick att ligga kvar utan att dö av svett. Tummen upp. Sedan tog jag min bike och cyklade tillsammans med Angi till vår resturang där jag käkade carbonara. Gott som alltid. Sedan cyklade vi längs havet och satte oss en stund och Angi dök i. Inga konstigheter alls. Ush och brrrr va kallt de borde vart. Jag satt med nöje och kollade på och smaskade på mina kinder choklad ägg och cola nappar haha. Och så...Ingen träninge idag heller. I wounder why?!

Igår åkte vi för att spela mot Paok. Mycket har hänt under veckan men vill inte ens nämna det för det gör mig bara arg när jag tänker på det. Så jag lämnar det. Men det var ingen bra uppladning inför en sådan här viktig match. Vi förlorade med 2-1. De spelade mycket bätte än oss och hade starkare spelare på varje position på hela planen. Vi hade 2 st som kunde stå upp hyfsat och det var Tamara och Despina. Igår spelade jag inntermitt de första 35 minuterna. Och det var pinsamt så dåligt jag spelade. Men när jag gick upp på min normala postion som centerforward förändrades jag och spelade mycket bättre. Laget också.. Men igår var det verkligen inte min dag! Inte lagets heller. Paok är ett mycket bättre lag och vi skall vara glada att det bara blev 2-1. Men vad skall man förvänta sig när dom har spelat 4-5 år tillsammans plus att hela startelvan är med i landslaget. Så det var

Det har ju gått sådär med att ställda klockan när man ändå stänger av den när den ringer kl 10. HAHA. Men har man inget speciellt att göra så blir det lätt så, i guess. Drog upp rullgardinen och tittade ut och blev alldeles varm i kroppen. Efter mer än en veckas regn var det äntligen sol&sommar igen! (H) Så det var bara till att dra på sig jeans short och en t-shirt och ett par sommarskor. Såklart glajorna var med ;) Lefteris kom och hämtade oss för att åka till centrum och hämta våra cyklar som vi skulle få. Så därifrån cyklade vi på bilvägen och kände oss som kungar (NOOOT). Vi mötte coach och tjejerna i laget som satt på ett cafe och väntade på oss. Efter det tog jag och Angi oss friheten och satte oss och käkade på Paragadis eftersom presideten sa att vi kunde gå dit och äta. Gott som faan! Sedan tog vi våra snygga bikes och cyklade hem. Åkte lite omvägar för att utforsta vår lilla stad. Många riktigt mysiga hus. Andra helt förskräckliga. Ja får ont i hjärtat när jag ser folk som måste bo sådär:S Väl hemma deckade jag två timmar innan det var dags att piggna till och åka till träningen.

Idag tog ja mig i kragen och faktiskt gick in i Zara och de andra affärerna. Nästan varje dag åker jag förbi och tänker att ja ska kolla efter kläder. Men idag var det dags, idag skulle det hända!